Helsingborg

I slutet av 1800-talet steg den internationella efterfrågan på havre snabbt. Framförallt behövdes den som föda till de hästar som drog spårvagnar och pråmar i England. Den viktigaste exporthamnen var Helsingborg och där kunde handelsmän bygga upp stora förmögenheter. Kapitalet användes bl.a. till att starta nya industrier och till att bygga ut staden. Än i dag vittnar rådhuset och andra praktfulla byggnader om det förmögna och självmedvetna borgerskap som lät bygga den nya stenstaden.

Helsingborg kallades för ”konsulernas stad”. Två av de främsta konsulerna var Nils Persson och Petter Olsson. Persson började vid 15 års ålder 1851 sin köpmannakarriär som bodbetjänt hos sin morbror. 1860 öppnade han egen diversehandel och började där även sälja importerad guano, som användes som gödningsmedel i jordbruket. Persson grundade sedan flera industrier för tillverkning av bl.a. konstgödning, tegel och socker.

Petter Olsson fick burskap som handlare 1853 och kom att bli en av landets största spannmålsexportörer. Han bidrog även till anläggandet av en ångkvarn och flera andra industrier. Nils Persson och Petter Olsson var aktiva i politiken och de engagerade sig i utbyggnaden av Helsingborgs hamn och stadens järnvägsförbindelser.

Författare: Anders Johnson

Inga kommentarer
Kommentera artikeln:
Captcha
MailEpost facebookFacebook twitterTwitter Skriv utSkriv ut Visa fler