Trendbrott i samhällsekonomin – varuhuskris och blockbildning: 1970–1990

Efter omsvängningen i den svenska ekonomin följde en omvandling under tvång, vilket nödvändiggjorde en rad åtgärder. Etableringsviljan inom varuhandeln blev underminerad, ofta genom lokalt utformade etableringshinder. En del konsumenter började uttrycka missnöje med blockbildningen och stigande priser.

Med ICA-ideologin som grund utvecklades ICA till en organisation av handlare med driftsansvar för den egna verksamheten och med stark bindning till regionföretagen. 1972 års ICA-avtal var av stor betydelse för utvecklingen liksom förvärv av konkurrerande kedjor.

ASK utvecklades till D-blocket och fungerade som det tredje blocket. Dess grossistideologi spelade dock inte samma roll för butiksnätets utveckling som kooperationens och ICAs ideologier. Samverkan genomfördes på flera områden – dock utan en gemensam marknadsföring för hela blocket. I stället eftersträvade man olika butiksprofiler och knöt också en rad olika företagsstrukturer till blocket.

Kooperationens dittills framgångsrika och oavbrutna positiva utveckling avbröts. Cityvaruhusens ändrade betingelser på 1980-talet ledde till problem på varuhussidan. Den kooperativa omorienteringen innebar ökad satsning på kärnverksamheten och omställning mot fackhandelskedjor.

Samhällsekonomisk kris – blockbildningen ifrågasatt och internationalisering: 1990–2000

Under 1990-talet inträffade den svåraste ekonomiska krisen i samhällsekonomin under efterkrigstiden, vilket ledde till betydande omställningar för varuhandeln.

ICA inriktade sig på kärnverksamhet och internationaliserades genom expansion i Norge, Danmark och de baltiska staterna. Dessutom ändrades dess ställning ytterligare genom nederländska Aholds köp initialt av halva gruppen.

Efter en kraftig omställning stärkte kooperationen sin ställning genom bildandet av ett integrerat KF, avyttring av industrier och förvärv av fackhandelskedjor. Dessutom deltog man i uppbyggnaden av Coop Norden. En stor del av föreningarna avstod dock från detta samarbete.

Dagab/D-gruppen/Axfood ställdes om i flera omgångar, börsnoterades i delar och koncentrerades till den nya gruppen Axfood, som bildades omkring millennieskiftet. Tredje blocket nådde efter hand en starkare ställning. De tre blocken hade blivit alltmer homogena.

Sammanfattningsvis kan sägas att utvecklingen inom varuhandeln kännetecknades av hård konkurrens mellan företagen och otaliga omställningar av olika slag. Företagens naturliga tillstånd var att befinna sig under nästan ständig förändring.

Fastän alla block officiellt var politiskt neutrala pågick polariseringen under hela seklet. ICA och tredje blocket fick stöd av den borgerliga omvärlden och kooperation av den socialdemokratiska. Detta kom i dagen i statliga utredningar och när etableringar skedde på det lokala planet.

Författare: Hugo Kylebäck