Kungens kaffesurrogat

Att driva kaffehandel under världskrig är ingen dröm. Den 27 mars 1940 infördes kafferansonering och den varade till den 31 oktober 1945 – för att sedan återkomma under några månader 1951.

Nu gällde det att få fram en lämplig ersättningsprodukt. En rad företag skickade mer eller (oftast) mindre drickbara erbjudanden till Martin Olsson. Företagets inställning var inledningsvis att man överhuvudtaget inte skulle befatta sig med kaffesurrogat. Men så fick man kontakt med en ung dansk, Villads-Nielsen, i Helsingborg. Det han hade att erbjuda smakade visserligen inte bra, men bättre än allt det man tidigare hade provat.

Avtal skrevs med Villads-Nielsen som gav Martin Olsson ensamrätt till produkten. Nu gällde det att hitta ett lämpligt namn – Kalassurrogat var inte att tänka på. Det fick bli Kamo (Kaffe AB Martin Olsson). I augusti 1941 kom den första leveransen. Första kundbesöket gjordes hos AB Trafikrestauranger och resulterade i en order på 12 ton.

Vid en utställning på Ostermans Marmorhallar, där det fanns en Kamo-servering, lyckades man bjuda kronprinsen, sedermera kung Gustaf VI Adolf, på en kopp och majestätet lät sig väl smaka. Efteråt kontaktades hovmarskalken med en undran om det gick bra för Martin Olsson att informera allmänheten om att kronprinsen drack Kamo – det kunde ju vara bra om svenska folket fick veta att även kungligheter drack surrogat. Hovmarskalken sade att det gick bra och Martin Olsson startade en omfattande annonskampanj om vad kronprinsen drack till frukost – nämligen en blandning av 20 procent kaffe och 80 procent Kamo.

Författare: Anders Johnson