Från De Geer till Bonnier – invandrade handlare

Invandrare har sedan medeltiden haft en avgörande betydelse för Sveriges utveckling inom alla näringsgrenar. Detta gäller inte minst inom handeln, dels därför att internationella kontakter här har stor betydelse, dels därför att det ofta är lättare för en nyanländ person att starta handelsrörelse än många andra typer av företag. Många butiker runt om i landet drivs i dag av invandrare.

Tyska köpmän byggde städer

Under medeltiden byggde tyska köpmän från Hansan upp den svenska utrikes- och inrikeshandeln. De lade också grunden till det svenska stadsväsendet. Vårt språk är sedan dess fullt av ord som vi lånat från tyskan, till exempel betala, borgmästare, handel, krögare, köpman, mynt, rådhus, räkenskap, skräddare, slaktare och snickare. Under 1600-talet kom många framträdande handelsmän hit från Nederländerna, t.ex. Louis De Geer. Han hade som handelsman och bankir i Amsterdam gjort stora vapen- och kopparaffärer med den svenska kronan. 1627 kom han till Sverige och blev vår mest inflytelserike invandrare, om man undantar en del kungar. En annan invandrare från Nederländerna var Jacob Momma (adlad Reenstierna) som startade en grosshandelsrörelse i Stockholm 1649. Den kom att bli stadens ledande handelshus.

Carnegie, Becker, Zoega …

Under 1700- och 1800-talen gjorde skottar som Colin Campbell, David Carnegie, William Chalmers, James Dickson och John Hall viktiga insatser i Göteborg för den svenska utrikeshandeln. Andra kända invandrare är dansken Christian Gleerup (bokhandel Lund 1826), dansken Adolf Bonnier (bokhandel Stockholm 1827), tysken Wilhelm Becker (färghandel Stockholm 1865), italiensk-brasilianske Carlos Zoéga (kaffehandel Landskrona 1881), danskan Sigrid Schou (Butterick’s mönsteraffär i Stockholm 1903) och norrmannen Christian Matthiessen (Banankompaniet Göteborg 1909).

Minoriteter främjar handel

I slutet av 1700-talet började Sverige tillåta judar att invandra och många judiska familjer, t.ex. Bendix, Bonnier, Hirsch, Josephson och Leja, gjorde viktiga insatser inom handeln. Det finns flera exempel från olika länder på att människor, som tillhör en minoritet, har blivit framstående inom handeln eller någon annan tjänsteverksamhet. Det gäller t.ex. bland kineser i olika asiatiska länder, kristna grupper i muslimska länder och indier i Östafrika. Detta hänger ofta samman med att minoriteter har utsatts för förföljelser och diskriminering. Människor som tillhör en minoritet har på många håll varit förbjudna att äga jord och att inneha vissa yrken. Därför fick de söka sig till andra näringar, bl.a. inom tjänstesektorn. Förföljelser har tvingat många minoritetsgrupper att fly från ett land till ett annat. Detta har gjort att sådana minoriteter fått släkt- och vänskapsband som sträckt sig över nationsgränser, vilket är en fördel för den som driver internationell handel. Risken för nya förföljelser och hotet om att åter behöva fly har gjort att minoritetsgrupper undvikit att placera sina besparingar i fasta tillgångar – t.ex. mark och byggnader – som inte går att ta med sig. Lättast att ta med sig – och svårast för myndigheter att godtyckligt beslagta – är personlig kompetens.

Judiska bankfirmor

Inom internationell handel och finansiella verksamheter finner man ofta människor av judiskt ursprung. I Europa uppstod tidigt framstående judiska bankfirmor. En viktig orsak till detta var katolska kyrkans förbud mot att ta ränta, vilket hämmade utvecklingen av bankväsendet. Men eftersom judarna inte löd under de kristna reglerna var de fria att ta ränta.

Författare: Anders Johnson